Påsken 2009
Vi hade fått permis från sjukhuset o det vankades påsk mat till hela familjen. Vi hade blivit bjudna hem till Williams mormor för en utsökt middag, som Williams morfar hade hjälpt till mycket med. Det var mormor, morfar, moster anna o sambo kristian med kusinen Alma o familjens goda vän Margareta som var samlad runt bordet. Vi började med en god silltallrik med goda tillbehör, sedan blev det dags för varmrätten med lamm o rotfruktssallad o goda tillbehör. Det var mycket skratt o mycket trevlig stämning, alla var glada o maten var så god o mätande , så efterätten blev som toppen på ett isberg med glass o fruktsallad. Kändes som en lyckad påskafton. Efter all god mat fick vi slappna av med lite kaffe o godiset åkte fram på bordet. Anna lärde olivia att knyta bärsjalen som vi kunde bära William i, som vi fått låna av henne. Alma fick sedan springa o leta påskägg med godsaker o leksaker i. Hon såg också mycket nöjd ut av denna afton :-) . Lilla William får vänta ett tag till han får springa runt o leta god saker på det viset men den tiden kommer nog fortare än man kan ana... Festen slutade med att alla tackade för en trevlig kväll o önskade varandra en god natt.
Lite extra bilder
Kitty måste se vad som händer när blöjan bytes på William o pappas nervösa fingrar skall göra jobbet.
Lite mys i solens sken vid soffan med hela familjen samlad.
Första mötet..
Men iallafall.
Jag ville att Kitty skulle vara hemma när vi kom så det inte blev fel. Det är ju ändå hennes hus. :) Mattias hade fixat så att hans pappa och syster var hemma med Kitty i vår lägenhet när vi kom.
Precis när vi kom in genom dörren så, istället för att hoppa upp på mig som hon brukar göra så luktade hon och streckte lång på halsen för att se vad det var för något jag höll i min famn.
Jag gick in i köket och satte mig ner på en kökstol och visade fram det lilla knytet (William). Kitty gick försiktigt fram och tittade och luktade och viftade på svansen. Mattias satte sig på golvet hos henne och hon var så glad och så duktig, så jag blev helt rörd. Våra värsta tankar om detta möte la sig. Det verkade som det skulle gå bra. o efter en liten stund så åkte Williams farfar o faster hem o vi tackade för hjälpen med Kitty. Nu började allvaret, nu fanns det inga sjuksystrar som man kunde fråga om hjälp eller som kom in med mat till mig tre gånger om dagen, nu var det på riktigt, både jag o Mattias började förstå att allvaret var här för att stanna. Vi byte blöja lite då o då Kitty var med hela tiden o tittade på vad som hände på köksbordet, vid mat tid så satt hon vid min sida på golvet o tittade. En stolt stora syster var Kitty :-)
Det började närma sig kväll o dag ett började närma sig sitt slut. det var dags för första natten i lägenheten.
William hamnade i sin vagga efter kvällens amning o blöjbytte. Han somnade gott direkt o Kitty la sig i korgen o somnade fast med ett öga lite öppet :-)
Kitty gjorde sitt jobb som stora syster mycket bra från början, så fort William gnyde i vaggan så var hon framme o tittade till honom o la sitt huvud på kanten o viftade på svansen så att vaggan fick en lungnande rörelse så lille bror kunde somna om igen. Natten klarade vi galant med matning o rapning o blöjbyte.
De första dagarna..
Efter endast några timmar i världen för William kom hans farmor och farfar, faster och farbror med massa presenter coh fina kort. Och en kort stund senare kom moster Mongo (även kallad Emma) och spanade in det lilla underverket.
Efter att ha varit på förlossningen i cirka fem timmar, där vi fick lyxig frukost flagga och alkoholfri cider, så blev vi uppflyttade till avd.44. Där blev vi kvar sedan, pga att lille mannen ville ju komma ut lite förtidigt så allting tar lite längre tid att komma igång med som amning och sånt.
Första dagen gick i ett nafs, med besök från nonno och mormor, gammelmormor,mostrar och kusinen och när klockan var 21.00 fick inte Mattias vara kvar hos oss utan var tvungen att åka hem.
Jag och William låg och sov en stund. Jag hade honom på bröstet när jag plötsligt vaknade av att han var lite ledsen..
Jag tänkte att han var nog hungrig och skulle resa mig då jag märkte att han satt fast! Jag förstod inte i vad, men han blev riktigt ledsen innan jag hittade. Han satt fast i en sytråd från lakanet som hade fastnat runt hans långtå. Det gjorde så ont i mig att se. Den hade skurit in ordentiligt. Efter min lilla upptäckt var det dags för mat som inte heller gick så bra. Han bestämde sig för att kräka upp allting. Jag blev jätte orolig, men barnsköterskan sa att vi skulle prata med läkaren på morgonen och sen se vad som skulle ske.
Morgonen kom och det lilla knytet hade blivit ett dygn gammal. Matningen fungerde bra och han behöll allt han fick.
Mattias kom in till oss, och det var skönt det. Särskillt när det hade varit sådär lite oroligt på natten. Varken jag eller Mattias hade fått mycket sömn den natten. Allting var ju så nytt:)
Lite senare på eftermiddagen skulle William äta igen. Då, en timme senare, kom det en KASKAD spya rakt över hela mig. Då blev man åter orolig och kände bara att man ville hjälpa honom. Vi fick en barnmorska att ring till neonatal för att höra vad vi skulle göra. Om vi skulle flytta ner eller stanna kvar.
Mattias var kvar till vi fick svaren om hur vi skulle göra och det blev att om han kräker igen så skulle vi ner direkt så han kan få sond i stället. Dags för natt och lillens nattamat. Då hände det som vi INTE hade hoppas på. Han kräkes igen. Ner till neonatal och in med en sond och sedan kolla magsäcken. Man drog ut 35ml luft ur magen på honom.. :( inte konstigt att han inte kunde behålla maten! Sedan in med ny mat igen.. Då blev han fullt nöjd och somnade direkt.
Dag tre blev bättre. Det var skönt att ha honom nere på neonatal fast jag inte kunde sova med honom. Hade ju fortarande min säng uppe på avd.44 så jag fick sova där. På dagen hade vi honom uppe på avdelningnen hela dagen förutom när han skulle ha mat. Då var vi nere på neonatal och matade. (mycket lättare med amningshjälp och sond) Vi fick dessutom besök av farmor Eva och farfar Bengt och gammelfarmor Maj-Britt, faster Jessica och nästkusin Patricia. Det var mysigt och skönt att få komma ut lite i friska luften. Den kvällen var dessutom första gången William ammade, och riktigt mycket dessutom:)
William är världens mysigaste:) Hur snäll och gosig som helst.
Den fjärde dagen fick vi reda på att vi hade fått ett rum nere på neonatal, vilket innebar att jag och Mattias fick sova tillsammans. Det kändes jätte skönt att få ha Mattias hos mig om natten. För första gången var 3/4 delar av familjen samlade under natten.
Fast tidigare på dagen hade vi besök av Anne och Peter och två av deras barn, Fredrik och Henrik. Dom var glada av att ha fått en nästkusin:) Lite senare bestämde vi oss för att åka upp till Hörby, för både jag och Mattias saknade Kitty så extremt mycket att jag klarade bara inte av det längre..
När vi kom upp och öppnade dörren möttes vi av en missbelåten Kitty som tittade på oss med en blick som sa typ: Jaha, passar det nu?! Den minen gjorde riktigt ont... Hela vägen in i själen kändes det.. Efter en stund blev vi kompisar igen, fast med viss tillbaka hållsamhet. Sen när vi åkte därifrån så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Dom bara rann och rann, kunde inte sluta. Det var en sån känsla där jag saknade henne och längtade till att få komma hem i vårt hus med henne och Mattias och William. Att kunna börja känna oss som en fullständig familj. DET längtade jag till..
På natten ammade jag William och han slök hur mycket som helst! Han förvånade alla sköterskor och han var såååå duktig. Dom sa att vi antagligen kunde bli utskrivna på morgonen. Jag bara längtade tills morgon...
Mycket riktigt, när läkaren kom och kollade William tyckte han att han var lite röd i rumpan men annars såg han så bra ut så det fanns ingen anledning att stanna kvar. Han ville dock att vi skulle komma tillbaka på lördag för vägning, så man kunde se att det gick på rätt håll..
Vi blev såå ÖVERLYCKLIGA!!!
När lillen kom till jorden...
2009 04 05 kl.05.51 kom detta lilla underverk till världen och våra liv förändardes...
Dagen började med att jag tog bussen till stan för att jag skulle på en skön fotvårdsbehandling och där efter promenade jag upp till LCR för att titta på när Lisa skulle tävla (som desstom vann!) och sedan gick jag nästan genom hela staden hem. Väl hemma kände jag mig lite små trött så jag satt och slöade i soffan medan Mattias var på jobbet.
När Mattias kom hem var det dags för lite mat, så jag gjorde pasta carbonara och sedan blev det slö på sägen. Världens mest lataste lördagskväll men jag tyckte att det var rätt skönt:) (klockan var väl typ 20.00 eller nått... hahaha)
När vi låg där i sängen så kläcker Mattias ur säg: Varför gör vi aldrig nånting? Det händer ju aldrig något..
Jag tittade på honom och undrade vad han ville göra men vi kom inte på något att hitta på så jag bestämde mig för att gå ut med lilla Kitty på kvälls promenaden och då var väl kl typ 22.10.
Jag hinner inte mer än ut genom protdörren och vattnet går... Jag kan inte riktigt förstå vad som händer så jag kallar på Kitty som springer runt på gräset utanför och går tillbaka in genom dörren och upp i lägenheten smått panikslagen! Går in till Mattias, som hade somnat framför tv:n, väcker honom och säger: Jag tror att mitt vatten gick?! Han tittar på mig, yrvaken, och det enda han får ut är: Ehh VA?!!?!
Jag springer ut i duschen och när vi väl båda två förstår vad som sker och komma skall, så ringde vi förlossningen och packade en väska med lite saker. Kitty satt som ett frågetecken i sin korg och mamma kom och hämtade oss och vi fick skjuts in till förlossningen med mamma och Margareta.
När vi kom in så fick vi ett litet rum och jag var fortfarande rätt uppstissad, fast ändå rätt lugn.
De första fyra timmarna gick bra och jag andades mig igen om utan några helt övedrivna problem och sedan slog det til och började göra kännas olidligt vilket ledde till lustgas och akupunktur. Hög på lustgas, så gick de sista timmarna i ultra fart och det enda som var relevant var 4cm, 6cm, 9cm, 10cm! krystavärkar och sen var han ute.. Världens underbaraste lilla pojke! Jag fick upp honom på bröstet och lyckan kunde inte bli bättre!!!! Mattias brast ut i tårar och alla var lyckliga!
En välmående, 5 veckor för tidig, pojke på 2240g och 46 cm lång låg på min mage...
Finns ingen härligare känsla i världen!
William Andrea Mugelli Olsson
