williamsfamilj

2009 04 05 kl.05.51 kom detta lilla underverk till världen och våra liv förändardes...

Dagen började med att jag tog bussen till stan för att jag skulle på en skön fotvårdsbehandling och där efter promenade jag upp till LCR för att titta på när Lisa skulle tävla (som desstom vann!) och sedan gick jag nästan genom hela staden hem. Väl hemma kände jag mig lite små trött så jag satt och slöade i soffan medan Mattias var på jobbet.

När Mattias kom hem var det dags för lite mat, så jag gjorde pasta carbonara och sedan blev det slö på sägen. Världens mest lataste lördagskväll men jag tyckte att det var rätt skönt:) (klockan var väl typ 20.00 eller nått... hahaha)
När vi låg där i sängen så kläcker Mattias ur säg: Varför gör vi aldrig nånting? Det händer ju aldrig något..
Jag tittade på honom och undrade vad han ville göra men vi kom inte på något att hitta på så jag bestämde mig för att gå ut med lilla Kitty på kvälls promenaden och då var väl kl typ 22.10.

Jag hinner inte mer än ut genom protdörren och vattnet går... Jag kan inte riktigt förstå vad som händer så jag kallar på Kitty som springer runt på gräset utanför och går tillbaka in genom dörren och upp i lägenheten smått panikslagen! Går in till Mattias, som hade somnat framför tv:n, väcker honom och säger: Jag tror att mitt vatten gick?! Han tittar på mig, yrvaken, och det enda han får ut är: Ehh VA?!!?!

Jag springer ut i duschen och när vi väl båda två förstår vad som sker och komma skall, så ringde vi förlossningen och packade en väska med lite saker. Kitty satt som ett frågetecken i sin korg och mamma kom och hämtade oss och vi fick skjuts in till förlossningen med mamma och Margareta.

När vi kom in så fick vi ett litet rum och jag var fortfarande rätt uppstissad, fast ändå rätt lugn.
De första fyra timmarna gick bra och jag andades mig igen om utan några helt övedrivna problem och sedan slog det til och började göra kännas olidligt vilket ledde till lustgas och akupunktur. Hög på lustgas, så gick de sista timmarna i ultra fart och det enda som var relevant var 4cm, 6cm, 9cm, 10cm! krystavärkar och sen var han ute.. Världens underbaraste lilla pojke! Jag fick upp honom på bröstet och lyckan kunde inte bli bättre!!!! Mattias brast ut i tårar och alla var lyckliga!
En välmående, 5 veckor för tidig, pojke på 2240g och 46 cm lång låg på min mage...
 
Finns ingen härligare känsla i världen!

William Andrea Mugelli Olsson